NIKLAS BJARNEHÄLL

Bonita

Gason jazz CD750/Naxos/tid 51 minuter

Betyg 4 ****

Vanligtvis sitter Niklas Bjarnehäll på Sandviken Big Bands pianopall. Med denna väl genomtänkta skiva Bonita (betyder vacker) gör vi en djupare bekantskap med Bjarnehälls musikvärld. Vi får njuta av sex låtar som är egna kompositioner och lika många av andra låtskrivare som Ellington, Jobim, Lennon&McCartney plus två svenska folkvisor. Detta framförs på piano. Som små utspridda färgklickar tillkommer ett par spår med Rhodes (Nord Stage), en keyboard med ovanligt vackert sound. Till vanligt pianoackompanjemang serveras ett sånginslag av Cissi Jonshult benämnd Modinha. Skivan blir med dessa ”öar” lättlyssnad. Chorinho para Evaline med bas och trummor och Botswana Road med trombon och trumpet blir starka, rytmiska kryddor och ger en härlig annorlunda dynamik. Niklas programförklaring är (något kortfattat): ”här finns min historia, möten, resor, människor, vänner och musikanter. Här finns också rötterna, sökandet, upptäckterna och passionen”. Mitt bestående intryck blir att värme, spelglädje, nytänkande och ovanligt bra ljudåtergivning genomsyrar produktionen. District 6 går rakt in i mitt hjärta!

LASSE SEGER ORKESTER JOURNALEN OKT/NOV 2012


Jazz
Niklas Bjarnehäll
Bonita
Gason Jazz/Naxos

En man, ett piano. Avslappnat men med spets. Kammarslagsjazz byts till folkmusikjazz som byts till braziljazz. Så hålls intresset uppe hos lyssnaren. Det blir en nyfikenhet på vad som skall komma. Niklas Bjarnehäll är en skicklig pianist och han kan också spela på lyssnaren...

Lennart Götesson/Dalademokraten


DUOJBrazil

Bip-Bip

Gason jazz CD 748/Naxos 2012

BRASSEJAZZ. DUOJ är en grupp som sedan 2007 utforskat brasiliansk musik. Flera av skivans tolv spår har skrivits av sångerskan Cissi Jonshult och pianisten Niklas Bjarnehäll, men här finns också musik av t ex Antonio Carlos Jobim. Cissi Jonshult är sångerska och spelar synt, Niklas Bjarnehäll keyboards, Lars Jonshult kontrabas och elbas, Alexander Carlberg trummor och percussion och i två nummer hörs Lasse Sjörud på congas. Musiken är genomarbetad och fylld av spelglädje,lekfullhet och mycket sväng. Cissi Jonshult sjunger med en rytmisk elegans och lyster som få. Hon textar utmärkt och får varje vokal i det portugisiska alfabetet att vibrera. Ibland sjunger hon ordlöst och rösten blir då ett eget instrument,hör bara glöden i öppningsnumret Já nos vamos. Niklas bjarnehäll, med ett förflutet i Sandviken Big Band, är en känslig ackompanjatör och spelar gärna långa melodiska linjer i sina solon. Lars Jonshult och alexander carlberg är lyhörda för varje nyans i grundpulsen. detta är ännu en spännande ny grupp på den svenska jazzscenen och rekommenderas varmt.


Niklas Bjarnehäll
Bonita

Skivbolag: Gason Jazz/Naxos
Recenserad av: Torsten Eckermann i tidningen Lira

Niklas Bjarnehäll är en pianist som tidigare spelat i bland annat Sandviken Big Band. Här gör han debut i eget namn och spelar originalmusik, men också tolkningar av svensk folkmusik, Duke Ellington, Jobim och Lennon-McCartney. Största delen av musiken spelar Niklas Bjarnehäll ensam, men på några spår finns blåsare, sång och en trio. Skivan är inspelad i Gävle Konserthus i juni 2011. Niklas Bjarnehäll spelar eftertänksamt och lyriskt. Det finns också en tilltalande lekfullhet i hans melodiska spel. Han räds inte heller pausens dramatiska effekt. Några absoluta pärlor är folkmelodin Så kort var den fröjd, Ellingtons All too soon och Willow weep for me. Niklas Bjarnehälls musik är både dramatiskt svängig och stillsamt meditativ i en tilltalande mix. Ett spännande bidrag till den svenska pianojazzen.


Niklas Bjarnehäll
Bonita
Gason/Naxos

Niklas Bjarnehäll, pianist och kompositör som jag hört många gånger ingående i Sandviken Big Band. Nu i egen skiva i det lilla formatet. Mestadels solopiano men även triomusik med melodisk värme i allt. Variationen finns där, dels genom medverkande musiker i några spår, men också i fråga om melodival. Egna kompositioner och svensk folkvisa varvade med musik från kändisar som Lennon&McCartneys melodiskt lekfulla Across the universe, Antoio Carlos Jobims, känslofullt vackra Bonita, som blivit skivans titellåt samt Duke Ellingtons välkända All too soon, spelad med Bjarnehälls intentioner. De egna, swingfyllda Strange Mr Me, sydamerikanskt gungande Noturno do Brasil och O meu Tio/My Uncle tilltalar mig mycket. Samtliga framförda av Bjarnehäll med variationsrikt broderande solospel. Bland folkvisorna sakralt högtidliga Tro under himmelens skyar och synnerligen läcker är Botswana road med Odd Inge Gjelsnes trumpet och Geir Anfinsen trombon som tillkommit samt Chorinho para Evaline där spelkompisarna är Lars Jonshult bas och Alexander Carlberg trummor och Bjarnehäll spelar här elpianot. Ett sångnummer finns också, Modinha, med Cissi Jonshult i allvarligt uttrycksfull sång till Bjarnehälls ackompanjemang och i broderande solospel. Smakfullt skickligt elegant spelat piano av Niklas Bjarnehäll.

Thord Ehnberg
Jazz – Ljusnan 120814


Niklas Bjarnehäll

Bonita (Gason Jazz)

Den inledande albumtexten säger följande: ”På denna skiva finns min historia. Så här långt. Mina möten, mina resor. Människor, vänner och musikanter. Här finns rötterna, sökandet, upptäckterna och passionen. Allt det som blivit till min egen röst. Min historia. Min berättelse för er.”

Här på sin andra Gasonskiva får vi följa med på en omväxlande och spännande resa med en fullfjädrad pianist som med känsla och inlevelse formerar sitt budskap.

I trionumret Chorinho Para Evaline spelar Niklas elpiano tillsammans med Lars Jonshult bas och Alexander Carlberg och på Botswana Road är medmusikerna Geir Anfinsen trombon och Odd Inge Gjesnes trumpet.

I sångnumret Modinha ackompanjerar Niklas sångerskan Cissi Jonshult. I huvudelen sitter Niklas ensam vid pianot. Sex av skivans låtar är signerade Bjarnehäll i övrigt hörs I Tron Under Himmelens Skyar, All Too Soon, Willow Weep For Me och We´ll Be Together Again. Med det här albumet hoppas jag att Niklas Bjarnehäll får sitt erkännande som en skicklig musikant. Det är han värd!

Hans-Erik Bergman

ST 2012-04-26

Betyg: 4


AVLYSSNAT/Dalademokraten

JAZZ
DUOJBrazil
bip-bip
Gason Jazz/Naxos

Grymt Brazilsväng utlovar den här plattan och det är inte utan att det bara blir att hålla med. Musiken är dels skriven av storheter i genren som Jobim, men också av gruppmedlemmarna Niklas Bjarnehäll och Cecilia Jonshult. De visar här att de kan stilen. Cissi Jonshult sjunger och spelar synth, Niklas Bjarnehäll spelar keyboards, Lars Jonshult kontrabas, Alexander Carlberg trummor och dessutom hörs Lasse Sjörud på två spår med congas respektive percussion. När jag petar in CD:n i spelapparaten har aprilvädret just slagit till. Ute är det vitt och det ser kallt och grått ut. Värmepannan surrar och gör sitt för att kompensera. När ljudet kommer ut ur högtalarna blir det genast varmare och allt tycks ljusare. det vita utanför fönstret för tankarna till en varm sandstrand och det blir en viss längtan efter en drink med paraply. Cissi Jonshults röst är helt rätt. Där finns det brazilianskt avslappnade sångsättet och bakom svänger det varmt. Det är braziljazz av gott märke, svängigt, lekfullt, omväxlande och varmt.

Lennart Götesson
Dalademokraten/2012


SANDVIKEN BIG BAND

In the name of freedom

Imogena/Border

STORBANDSJAZZ. SBB startade redan 1968 och är fortfarande ett av landets bästa storband med en repertoar som både består av eget material och klassisk storbandsmusik. Man har genom åren spelat och turnerat med många svenska och utländska solister. All musik på det här albumet är hämtat från Ellington och Billy Strayhorns repertoar och arrangerad av bland andra Örjan Fahlström och Leif Halldén. Huvudsolist är altsaxofonisten Håkan Levin. Han har en mustig ton i både stillsamma och snabba nummer. Orkestern har flera utmärkta solister exempelvis pianisten Niklas Bjarnehäll. Hör bara hur han öppnar upp Billy Strayhorns vackra ballad Lotus blossom eller gungar med öppna spjäll i Thing aint what they used to be tillsammans med altsaxofonisten Patrik Engelbert. SBB spelar med stort hjärta och mycket värme. En mycket hörvärd skiva.

Torsten Eckermann LIRA 2 2010


JAZZ (2-CD)) Sandviken Big Band -In The name Of Freedom

Betyg 4

Ur GD 12/7 2010

Håkan Lewins offensiva altsax fokuseras starkt i de nya Duke-varianterna. Där märks inte många paralleller till Johnny Hodges varma ton som stod Dukes ideal nära speciellt i balladerna. I de snabbare numren kommer Håkans expressiva spel mer till sin rätt med ett starkt utspel och bländande teknik. I Johnny johanssons arrangemang av "Satin doll" gör pianisten Niklas Bjarnehäll en strong insats. Samma sak i Billy Strayhorns vackra "Lotus Blossom"

Göran Olson - Gefle Dagblad


Music Web International

Trio Askeladd

Odd Inge Gjelsnes (trumpet)
Geir Anfinsen (trombone)
Niklas Bjarnehäll (piano)

This record came as a delightful surprise to me. I had never before heard of Trio Askeladd, and this appears to be the group´s first recording. it is the kind of utterly idiosyncratic music which eludes conventional categories but which immediately convinces one as being entirely true to the sensibilities of the performers, as being music played with absolute and belief.

Trio Askeladd´s instrumental make-up is in itself distinctive; the combination of two brass instruments and piano is not a common one. Of the three musicians , trumpeter Odd Inge Gjelsnes and trombonist Geir Anfinsen chiefly work, so far as I have been able to discover, in the symphonic world - Anfinsen for example, is a member of the Royal Philharmonic Orchestra of Stockholm. Pianist Niklas Bjarnehäll seems to spend more time working on the jazz scene.

Their music, when they get together as Trio Askeladd, is grounded in the traditions of Norwegian hymns and psalms, and norwegian folk music. To this they add an evident fascination with South African music, especially represented in the compositions of the great South African pianist Dollar Brand (also known as Abdullah Ibrahim), music indebted both to the jazz tradition of Ellington and monk and to the township music of South Africa. Norwegian hymn tunes, jazz, and South african music sound like a pretty unlikely three in bed, but they are fused here to quite glorious effect.

Unflamboyantly improving on their materials, treating their themes respectfully in terms of harmony and significance alike, Trio Askeladd create music with has considerable gravity, but is quite without undue solemnity; music full of attractive melodies and capable of sudden burst of infectious joy, They bring out the stately beauty of some of the traditional themes which they use and give to them a sense of loving personal involvement, so that there is no clash between traditional themes and their improvisations, which seem to grow entirely organically out of the older musical materials.

Not that Trio Askeladd confines itself to traditional (or jazz) materials. The lovely "Icicles" is a composition by Anne Grete Preus, Norwegian guitarist, singer and composer ( and possesser of a distinctive husky voice! ), whose work, like that of so many Norwegian musicians seems to straddle conventional boundaries - the familiar categories of rock and jazz, world music, classical music or whatever, often seem to have little substance in contemporary Norwegian music and this present CD is a fine example of how musically fruitful that attitude can be.

Askeladd is a character who appears in Norwegian fairy tales; he is the youngest of three brothers, whose quiet intelligence triumphs where his cockier older brothers fails. Trio Askeladd are unassuming in their approach, but in their musical intelligence and honesty they do great things. Very warmly recommended.

Glyn Pursglove

Music Web International 2007


Gefle Dagblad - Jazz
(4 prickar av 6 på tärningen)
Trio Askeladd (Gason)

Melodivalets spektra omspänner psalmer, svala norska fjordjazzmelodier och norsk bonderomantik som kontrasterar till brännande alster från sydafrikanske pianisten Dollar Brand, som med tiden ändrade namnet till Abdullah Ibrahim. Det är också i de afrikanska partierna som musiken kretsar i närheten utav jazzens banor. Det gäller även Bjarnehälls "Madagaskar" där tempot och intensiteten ökas. Mycket vacker är melankoliska "Elegi" där flygelhornet väcker känslor. Det gäller också Geirs solida trombon i "Icicles". Uppsluppen är stämningen i den maniskt monotona "Whoza Mtwana" där pianot trovärdigt fångar den sydafrikanska jazzens rot. För en fan av Dollar Brand är det en lisa för själen. Vid sidan av musikernas höga kvalité ska beröm också ges för att de vågar trotsa konventioner och spela musik som de känner för och att de presenterar den med en ovanlig sättning. Det är inte jazz alla gånger men det är mycket bra musik - trovärdig sådan som håller. Geirs åtsittande sång i "Den ensamme vein" bidrar också till gruppens bredd. Glömmas ska inte den utmärkta ljudåtergivningen - vilket flygelsound, bland annat!

Göran Olson GD 19/1 -2007


JAZZ REVIEW
Featured Artist: Trio Askeladd
CD Title: Self Titled
Year: 2005
Record Label: Gason Jazz
Style: Free Jazz/Avante Garde

Musicians: Geir Anfinsen (trombone, sang), Niklas Bjarnehäll (piano) Odd Inge Gjelsnes(trumpet)

With the same context as Norwegian folk songs, hymns and traditional music, Trio Askeladd has given a great album and a great exampleof how a trio can work. With a piano and two brass instruments, Askeladd has delved not only into the traditional works but have expanded to the African rhythms of Dollar Band with their versions of "Whoza Mthwana" and "African Marketplace" and the "Wedding" from this 1979 album African Marketplace.

What really stands out here is that Geir Anfinsen on trombone and Odd Inge Gjelsnes on trumpet never seem to cross or drown out the other. Their sound is clean and fresh. Niklas Bjarnehall on piano stays with the jazz idiom and allows the other two to expand. the original composition titled "Askeladd" which begins the album is a great piano piece for Bjarnehall.
Trio Askeladd are labeled a jazz trio but one might not use that, they have the light and shade of a classical trio. Their compositions are strong and well thought out, like a classical sonata would be. They dip into an old guitar folk song for "Icicles" by Anne Grethe Preus which in a way could be a nod to their music roots without breaking too far way and making it modern.

Trio Askeladd, the name askeladd taken from a character that appears in Norwgian fairytales, who is the youngest of three brothers and his wit and intelligence manages to outsmart his other two brothers, this Askeladd has managed to outsmart and bring intelligence on record.

Reviewed by: Brenton Plourde

JAZZREVIEW.COM 2007


Skivkrönika - Kammarmusik - Nytt 2007
TRIO ASKELADD -Gason CD 729

Det man spelar med pianisten Niklas Bjarnehäll är en sorts världsmusik med häpnadsväckande spännvidd från Norge till Afrika från pop till låtar och psalmer och med stor klanglig fantasi. Definitivt något att vidga gränserna med.

Anders Jansson - Kammarmusik Nytt 2007


SUNDSVALLS TIDNING 2006-01-16
Hans-Erik Bergman

Krönika: Nytt jazzår! Bakom den kryptiska titeln Les3 döljer sig pianisten Niklas Bjarnehäll , basisten Lars Jonshult och trumslagaren Mathias Dahl. Deras gedigna samarbete finns nu dokumenterat på det nya Gasonalbumet, The Zoo-Escape. Niklas och Lars huserar vanligtvis i Sandviken Big Band och Mathias kan dyka upp var som helst. Som storbandsmedlemmar har de begränsade möjligheter att visa sina färdigheter, vilket de tar igen med råge i trioformatet. De anammar, utan vidare jämförelse, den demokratiska Bill Evansmodellen där samtliga triomedlemmar har samma betydelse. Tre samtalspartners som utbyter tankar och idéer på ett enastående bra sätt. Materialet som spelas är förutom Cole Porters Everything I love växelvis av Bjarnehäll och Jonshult. Helheten har en monumentaltal uppvisning av både ekvilibristik och känsla. Ett starkt album som smakar mer. Rekommenderas varmt.